Snabbmat

I fredags drog jag med en intet ont anande Anna till Judit & Bertil. Jag tänkte att hon, samtidigt som hon var min sällskapsdam och jag var hennes, kunde hon också vara förkläde till min semi-dejt med Lisa & co. Samtidigt som jag presenterar Lisa så outar jag också min blogg för Anna. Uppenbarligen ska man inte undanhålla sina närmaste vänner sådan information, och inte heller outa den på detta sätt, jag inser det nu. Det hela slutade med att jag drog hem en lite chockad Anna efter ett par stora glas rosé i solen. Vi var hungriga och eftersom Macedonken tack och lov inte finns i Hornstull och jag inte skulle gått dit i alla fall, om den nu funnits, så blev det snabbmat vid spisen medan Anna korkade upp ytterligare en flaska. Rött denna gång. Jag hade köpt en av prisvinnarna i Vinordics tävling, Il Conte Montepuliciano d'Abruzzo. Ett fynd för 56 kr!

Jag gräddkokade små fina ärtor och blandade i färsk tortellini (ricotta/spenat!) och serverade med strimlad oxfilé. Tog fem minuter och tre sekunder. Jag tillhör inte dem som inte tycker om grädde, tyvärr tycker jag att grädde är räddaren i nöden många gånger då man vill ha något snabbt, men vill undvika halvfabrikat. Gott blev det i alla fall!

Lammlägg på Judit & Bertil i fredags

Spicy och gott var det! Och enorma mångder rosé intogs till detta, säsongspremiär!

Åh, äntligen Judit & Bertil ikväll! Som jag har längtat! Skönt att vara hemma igen!

AG

C och jag var som sagt på AG i fredags för att fira hennes födelsedag. C åt piggvar med stuvad spetskål och honungsrostade rödbetor. Varför, varför tog jag inte det? Vilken beslutsångest man kan drabbas av ibland på restaurang! Jag som älskar spetskål! Och eftersom Vivo Hornstull har någon slags bojkott mot både spetskål och savoykål bidrar det till att jag sällan själv lagar mat med dessa tydligen ovanliga kålsorter. Vet inte varför Lisa älskar den affären så mycket, men vi kanske borde starta en gemensam kamp för kålmångfalden, måhända?

Jag åt en Wallenbergare på rekommendation. Det var inte något att rekommendera. Ganska tråkig burgare, ordinärt mos och alldeles för sura lingon. Ät Wallenbergare på Judit och Bertil istället, om de finns kvar på menyn. Jag startade tidigare en protestlista för bevarandet av Baileyscheesecaken, med mindre lyckat resultat ( dock fick jag receptet!!). Men nu när jag påminns om hur tråkiga de kan vara så nu är det väl dags att ta upp kampen på riktigt om Wallenbergaren.